Prostitution är ett minst sagt laddat ämne. Ett ämne som väcker mycket debatt och känslor, men som tyvärr alltför ofta förenklas i media i ett försök att förstå varför någon, frivilligt eller ofrivilligt, säljer sin kropp för andras njutning. Debatterna präglas ofta av fördomar i stället för fakta, både när det gäller den prostituerade och sexköparen. Ofta blandas begreppen ”människohandel” och ”prostitution” vårdslöst och debatten utestänger med få undantag den grupp som kanske har mest att säga i frågan, nämligen de som jobbar som sexsäljare. ”Hora” är kanske det mest nervärderande ord i det svenska språket. Horan är smutsig och lösaktig och hon exponerar sina mest privata delar för ett pris. Hon gör det, för kvinnor, mest förbjudna och tabubelagda, hon utnyttjar sin sexualitet för egen vinning. Bara sexköparen, eller ”torsken” har sämre rykte än horan. Många har sin klara bild på hur en sexköpare ser ut. Men forskning visar att människorna som väljer att betala för att få utlopp för sina sexuella behov är ”alldeles vanlig och genomsnittligt. I alla fall om man tittar på yttre kännetäcken som ålder, yrke, inkomst, bostadsort, familj och fritidsintressen”(Bodström & von Zweigbergk, sid. 181). 1981 hade 20% av alla män i Sverige någon gång betalat för sex (Bodström & von Zweigbergk, sid. 182). Att se ”torsken” som en misslyckad person som har svårt för intimitet eller för känslor gör det kanske lättare att döma honom och vad han gör.

Jag ska i mitt fördjupningsarbete försöka ge en bild av olika sidor av prostitutionen. Jag ska försöka förstå varför kvinnor väljer att sälja sin kropp och hur synen på prostitution skadar de vi egentligen borde försöka beskydda när det gäller sexhandel, nämligen de som tillhandahåller tjänsten. Jag ska också försöka analysera hur sexköpslagen från 1999 förändrat villkoren för de prostituerade.

Avhandling

Synvinklar

Det är förstås omöjligt att säga vad en grupp anser om något, särskilt när det inte finns en samlad organisation eller fackförbund kan föra en talan. Kvinnorna som valt prostitution som sitt yrke (eller i vissa fall, som hobbyverksamhet) har var och en sin historia att berätta. I vissa fall börjar den med en uppväxt präglad av sexuell utnyttjning och en likgiltig familj, i andra inte. Vissa valde att prostituera sig för spänningen, andra för att kunna klara av sin ekonomi. Ofta sätt den patriarkala samhällsordningen som ansvarig för att kvinnor ”utnyttjas” och ”tvingas” att bli prostituerade. Sexsäljarna ses som offer för en mansdominerad kultur där kvinnan bara existerar för att tillgodose mannen. I ”Priset man betalar för att slippa kärlek” skriver Helena von Zweibergk och Cecilia Bodström att ”det är (…) dags att uppmärksamma de tysta och inåtvända flickorna och att inte ägna den huvudsakliga tiden och resurserna åt de utåtagerande och aggressiva pojkarna”(Bodström & von Zweigbergk, sid. 299). Resonemanget bygger på att de prostituerade är oförmögna att ta kontroll sina handlingar och beslut. Sexsäljarnas röst hörs sällan i debatterna, utan man utgår ofta från en andra eller trejdehandsbeskrivningar från socialarbetare eller polisen, människor som ofta bara ser den ”mörka” sidan av prostitution. Ett exempel är denna artikel i expressen där den prostituerades åsikt helt avvisas är i en artikel i Aftonbladet från 2/2 –07 där en sexarbetare, eller ”callgirl” berättar om sin verksamhet: ”Efter en jobbkväll i dag mår jag bra. Jag känner mig nöjd och belåten. Ja, tillfredsställd helt enkelt” (Expressen, http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,982805,00.html / http://tinyurl.com/yr7edu). I samma artikel finner man en ruta med ett utlåtande som påstår att hon inte alls kommer att må bra av det hon gör, även om hon själv är nöjd över vad hon gör. För de flesta är det omöjligt att tänka sig att någon prostituerar sig frivilligt. Prostitution ses som sista utvägen, ett skitjobb med bra betalt. Men en kvinnlig sexarbetare skriver på sin blogg:

”Jag är kåt och glad, blir aldrig hanterad och slabbad på av en okänd man, däremot så älskar jag med okända män, och nej visst jag behöver inte ta betalt - men jag gör det! Jag har torkat skit från okända människors rumpor och gjort det för jag har ett stort omsorgsbehov och är en vårdande personlighet. (…) Jag tyckte om mitt jobb som sjuksköterska och (…) jag tog betalt för att göra jobbet! Visserligen fick jag en usel lön men jag gilla jobbet! Många slutade dock pga den dåliga lönen trots att de trivdes med själva jobbet.” (Lund, http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2006/10/02/kan-en-eskort-njuta-av-sex-med-sina-kunder/#comment-6193 )

Isabella Lund anser att genom att påstå att ingen prostituerar sig frivilligt påstår man att kvinnor inte skulle kunna njuta av flera, ej kärleksrelaterade, sexuella förbindelser. Hon tycker att den kvinnliga sexualiteten förtrycks utav de som säger att ”den lyckliga horan” inte existerar. Cecilia Bodström och Helena von Zweigbergk är av annan uppfattning. De argumenterar att det är vårt samhälle och vår mansdominerande kultur som gör att kvinnors sexualitet är så tabu:

”Flickan lär sig att hon har en vagina, ett inre organ som till skillnad från pojkarnas snoppar och testiklar är svårt att undersöka. Däremot lär sig inte flickan att hon också har blygdläppar och klitoris som är lättare att utforska. Det ligger alltså i vår kultur att det kvinnliga könsorganet är mystiskt, skamligt och kanske inte ens till för kvinnans egen njutning. Hennes sexualitet är till för att behaga andra. Kvinnan uppfostras, något tillspetsat, att betrakta sin sexualitet på ett sätt sin främjar prostitution.” (Bodström & von Zweigbergk, sid. 251)

Andra menar att prostituerade, tvärtemot vad Bodström och Zweigbergk menar, utnyttjar sin sexualitet till fullo genom att ta betalt för vad andra ger bort gratis.

Jag vet mitt värde som kvinna. Jag vet hur värdefulla mina egna personliga egenskaper är, min sexuella förmåga och det faktum att jag är så stark, trygg i min egen sexualitet och på övriga områden så att jag kan jobba som eskort och ta mycket, mycket bra betalt för detta! Jag är en stolt yrkeskvinna! Jag ser pengarna jag tjänar på mitt jobb som ett slags värdebevis på att mina tjänster faktiskt värderas högt i det samhället vi lever i. (Lund, http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2006/10/02/kan-en-eskort-njuta-av-sex-med-sina-kunder/#comment-6193 )

[Ur en intervju med Margot Alvarez, taleskvinna för Röda Tråden, en organisation för prostituerade i Amsterdam] ”Jag insåg också att jag var på den roliga sidan, eftersom jag fick pengar av 15 olika män varje dag. Inte som i ett äktenskap där du blir försörjd av en enda man som sedan kan kasta ut dig.” (Bodström & von Zweigbergk, sid. 104)

Det faktum att pengar är inblandat i överenskommelsen gör mycket för hur vi ser på prostitution. Svenskarna har generellt sätt ingenting emot tillfälliga sexuella kontakter, men just transaktionen, menar många, förvandlar kvinnan till ett objekt. Frågan är vad som skadar. Är det omvärldens syn på kvinnan som objekt, eller om det är att ta betalt för sex? En 40-årig sexköpare berättar hur han likställer sexköp med att bjuda kvinnor på krogen:

”På krogen har jag varit med om att ha bjudit och bjudit en hel kväll och

så när kvällen var slut och vi skulle gå hem, så satt hennes man och väntade i bilen utanför” (Bodström & von Zweigbergk, sid. 192)

Pengar är enormt viktigt i dagens samhälle, men ingen ska behöva prostituera sig för att klara av att leva. Men i vissa situationer kan det vara svårt att motivera sig till att slita i en månad för samma lön som du får på tre dagar som prostituerad. Många försvarar sitt arbete med att säga att ”det är samma sak som att sälja sin arbetskraft på fabriksgolvet”. Det finns de som klarar av arbetet utan några större problem, men de finns också de som far illa av att sälja sex. Maija beskriver i ”Priset man betalar för att slippa kärlek”, sitt hat mot ”torskarna”: ”Det har vuxit och blivit stabilt och starkt. Ofta, ofta tänker jag på att ta livet av en torsk.” Olika sexsäljare skriver om hur andra ser på deras arbete:

”Du ska vara beredd på att behandlas respektlöst, men absolut inte acceptera det.” ”De skäl som absolut inte får styra valet att jobba med sex är behovet av snabba pengar för då tror jag man gör sig illa på riktigt. Det

är ett faktum att många kommer anse att du är bottenskrapet i samhället.” (Lund, http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2006/09/17/borja-inte-arbeta-som-eskort-for-att-du-vill-tjana-snabba-pengar/ )

Samtidigt som länder som England och Australien bildar fackföreningar vars uppgift är att skydda de prostituerades rättigheter (Östergren, sid. 31), så driver Sverige en allt hårdare kamp mot prostitution och allt vad det innebär. Tiden då Sverige fick sitt rykte som sexuellt befriat är förbi. Prostitution är något som många far illa av. Det är ett hårt yrke och för att skapa en human situation för de inblandade måste åtgärder tas. Men vikten ligger på fel saker. I stället för att aktivt göra något för de drabbade marginaliseras sexsäljarna och blir sedda som objekt, inte bara av illasinnade kunder, utan också av politiker och samhället i övrigt. Att hjälpa de som far illa är högsta prioritet i varje samhälle som byggs på demokrati och tanken om allas lika värde. Vi måste få en mer nyanserad debatt där prostitution inte förenklas till enkelt ”horeri” utan där alla inblandade ses som individer med egna tankar och erfarenheter.

Människohandel

Människohandeln är ett stort, och ständigt växande problem. Många kvinnor lever idag som sexslavar i Sverige och andra delar av världen. Kvinnorna kommer främst från Estland, Ryssland, Polen och Rumänien. (Rikskriminalpolisen, sid. 4).

Ofta målas en bild upp av ett kriminellt nätverk där kvinnor rövas bort från sitt hemland för att tas till Sverige där de sedan blir tvingade till prostitution. Det är tyvärr också en förenklad bild, för enligt Niclas Olsson, socialsekreterare och författare till ”När prostitution flyttade in i vardagsrummet”, handlar det ofta om kvinnor som kommit till Sverige för att fortsätta att prostituera sig, fast med högre lön, men som istället blivit fast i händerna på hallickar som tvingar dem till leva utan några mänskliga rättigheter och under vidriga förhållanden (Olsson, 69). Den bilden backas också upp av en rapport från FN:s ”Office of Drugs and Crime” (FN, sid. 60), vilken påstår att ”offren var ofta medveten om att arbetserbjudandet var inom sexindustrin”.

Människohandeln är väldigt utbredd och omfattande och drabbar många oskyldiga. År 2005 fick polisen in ”44 anmälningar om människohandel” och ”25 personer har dömts för människohandelliknande brott” (Rikskriminalpolisen, sid. 4). Internationellt sett räknas det med att mellan 600 000 och 800 000 människor utsätts för människohandel per år. 87 % av alla offer används för sexuell exploatering och en tredjedel är barn (FN, sid. 33). FN beskriver att processen för människohandel följer oftast ett mönster: först rekryteras personerna, sedan förs de till det land de ska exploateras i. Väl framme får människorna jobba, antingen som sexslavar eller som arbetskraft. Det sista steget är tvättningen av pengar som används inte sällan används för att finansiera vapen och droghandel (FN, sid. 57).

Offer för människohandeln vittnar om den inhumana behandling de utsattes för, en pojke från Nigeria jobbade i ett år på ett plantage för en lön motsvarande 218 kronor. En 15 årig flicka från samma land tvingades till att jobba i en bar, samtidigt som hon blev lovad lön för att ta emot kunder ”bakom stängda dörrar” (lönen uteblev dock) (FN, sid. 67). Det är vikigt att lägga mycket resurser på att få bukt med människohandeln. Information är nyckeln till mycket här i världen. Informationen gör så att den som, trots att det är förbjudet, köper sex har ett val, att stödja människohandeln eller inte. Många som söker sig till prostituerade gör det för att de vill känna närhet, något som kan tänkas vara svårt att få från någon som blivit tvingade till att göra det de gör. Dessutom måste vi komma ihåg att sexköparna representeras av de flesta grupperna i samhället (även fast en mycket liten del är kvinnor), och de flesta i Sverige är med säkerhet emot människohandel i alla dess former. Därför är det viktigt för sexköparna att lära sig känna igen tecken, som att annonser som erbjuder 24 timmars service och är skriven på engelska ofta tyder på att ett offer för människohandeln står för tjänsten (Olsson, sid. 14). En ny utredning görs just nu av staten, som ska se över bestämmelsen om människohandelsbrott. Utredningen förväntas vara klar under hösten 2007 (Rikskriminalpolisen, sid. 26).

Sexköpslagen och dess effekter

Den svenska sexköpslagen som trädde i kraft den första januari 1999, men som sedermera inkluderades i SFS 2005:90, lyder:

”Den som (…) skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst sex månader.” (SFS 2005:90)

Det betyder att den som väljer att köpa sex av en prostituerad begår ett brott, fast den som säljer tjänsten kan inte bli straffad i en domstol. Det gör den svenska sexlagstiftningen unik i sitt slag. Sedan lagen kom har ingen av de 400 män som dömts för brottet (Göteborgsposten, 2007-04-16) fått det fulla straffet på 6 månaders fängelse (Göteborgsposten, 2007-04-17).

Lagens syfte är att skapa ett bättre samhälle för kvinnan, men den säger emot sig själv genom att hindra många kvinnor från att utföra det de ser som sitt yrke. Eftersom kvinnor ofta ses som utsatta och okapabla till att göra rationella beslut (en jämförelse är porrbranchen där både män och kvinnor exponeras, men där kvinnan, i debatt, framställs som ett offer, oförmögen att ha tagit beslutet själv, men där mannen får stå för sitt eget beslut) får sällan sexsäljarna sin röst hörd i offentligheten. De som öppet går ut med sitt val av inkomst blir motbekämpade från alla håll och kanter. En kvinna som tros bedriva verksamhet i sitt hem måste, enligt lagen, bli vräkt av värden och i och med kriminaliseringen och horstigmat måste de prostituerade flytta sig längre ifrån myndigheter och andra som kan hjälpa de som faktiskt far illa av det de gör (Östergren, sid. 36). För att slippa riskera en vräkning börjar många arbeta under sämre förhållanden, som i husvagnar, bilar, utomhus etc. (Östergren, sid. 36). En annan vikig effekt av sexköpslagen är dess effekt på de nätverk som fungerade som varningssystem för de olika prostituerade. Genom att ha kontakt med varandra kunde sexarbetarna hjälpas åt att varna varandra för sexköpare som var våldsamma och därmed ha ett sorts trygghetssystem som försäkrade en dräglig tillvaro i brist på till exempel fack. Men efter att kopplerilagen, som säger:

”Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att

en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri ill fängelse i högst fyra år.

Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han eller hon, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grovt koppleri till fängelse i lägst två och högst åtta år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av annan.” (SFS 2005:90)

trätt i kraft försvårar det samarbetsmöjligheterna olika prostituerade emellan. Det leder till att många istället söker sig till hallickar för beskydd. På så sätt gynnar den sexköpslagen hallickverksamhet. Ytterligare ett problem är att,

”På grund av kopplerilagen går det inte att annonsera om prostitutionsverksamhet så sexsäljare måste förlita sig på andra sätt att få kontakt med sina kunder. Detta kan ske utomhus på kända prostitutionsgator, via Internet eller hallickar.” (Östergren, sid. 37)

Många prostituerade känner sig idag mer isolerade än de gjorde tidigare, på grund av den nya lagen. Eftersom ingen får profitera på prostitutionen förutom den prostituerade är det svårt för sexsäljarna att ha en delad ekonomi med sin partner och därför väljer många bort det alternativet. Och de som, för att undvika att bli vräkt ur sin bostad, använder sig av hotell känner sig ofta utpekade och förnedrade (Östergren, sid. 37). Många av de som försöker driva en seriös ”escortservice” får finna sig i hot från hallickar som vill rekrytera. ”Många vill jobba med detta som en vit hobbyverksamhet eller som egna företagare” (Olsson, 42).

Sammanfattning

Prostitution kan ses från en mängd olika vinklar. Vissa tycker att prostitution borde vara lagligt för att alla har en rätt att bestämma över sin egen kropp. Andra menar att det är statens skyldighet att värna över de svaga och utsatta i samhället, och därför är prostitution en orimlighet. Men frågan är om det är synen på prostituerade som svaga och hjälplösa som skadar och bryter ner, eller om det är arbetet i sig. Tanken att en kvinna skulle gilla att ha sex med många män vid olika tillfällen och dessutom ta betalt för det, är i det mansdominerande samhället vi lever i, ganska främmande. Bristen på jämlikhet i samhället är ett stort problem och självklart ska ingen behöva stå ut med att dagligen bli kränkt, oavsett om du jobbar som börsmäklare eller telefonförsäljare. Därför måste vi börja se sexsäljare som människor, i stället för att placera dem i facket ”hora”. Lagen måste utformas med utgångspunkt att förbättra situationen för de som väljer att sälja sex, samtidigt som den måste vara hård när det gäller människohandeln. För att denna balansgång ska lyckas, måste vi börja ta till oss den information som faktiskt finns om prostitution, i stället för att luta oss tillbaka på urgamla moraliska normer där bara en åsikt är välkommen.

Källor

Bodström, Cecilia och von Zweigbergk, Helena, Priset man betalar för att slippa kärlek: en bok om prostitution på 90-talet, Norstedt, 1994

Östergren, Petra, Synden ideologiserad. Modern svensk prostitutionspolicy som

identitets- och trygghetsskapar, Stockholms Universitet, Socialantropologiska Institutionen, 2003

Olsson, Niclas, När prostitution flyttade in i vardagsrummet, Stadsdelsförvaltningen Centrum, Prostitutionsenheten, 2007

Wahlberg, Kajsa; Nilsson, Glenn; Svedlund, Karin; Näslund, Fredrik, Människohandel för sexuellaändamål m.m. Lägesrapport 81 jan - 31dec 2005, Rikskriminalpolisen, 2005

Johansson, Morgan, SFS 2005:90, Regeringen, 2005.

Internet: Lund, Isabella, blogginlägg: Börja inte arbeta som eskort för att du vill tjäna snabba pengar, http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2006/09/17/borja-inte-arbeta-som-eskort-for-att-du-vill-tjana-snabba-pengar/ , 2006; Kan en eskort njuta av sex med sina kunder? http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2006/10/02/kan-en-eskort-njuta-av-sex-med-sina-kunder/#comment-6193 , 2006;

Artikel: Fahlstedt, Emma, ”Jag har sålt sex sedan jag var 16 år” Expressen, 2007

onsdag 6 februari 2008

Prostitution - ur en annan synvinkel

Prostitution

Ur En Annan Synvinkel

Innehåll

Inledning

Avhandling

Synvinklar

Människohandel

Sexköpslagen och dess effekter

Sammanfattning

Källor

Inga kommentarer:

Labels

Bloggarkiv