Metternich var en sympatisk man AV OLA

How successful was Metternich in dealing with the principal problems of

the Austrian Empire in the period 1815-48?

Introduction

Europe had been, through the course of the Napoleonic wars, reshaped and gone through dramatic changes in many aspects. France, a state which had gone through a revolution fueled by a strong sense of nationalism and liberalism had been successful in conquering a significant part of Europe. The traditional and conservative kingdoms and empires of Europe were--and had reason to be--afraid of the upcoming ideas of the freedom of the individual and united nationalities. It did not fit well with their system of ruling, which often endeavored the governing of several nationalities and minorities in a number of regions. That was certainly the case in 'The Empire of the House of Austria', where a sovereign, namely Emperor Francis I, controlled an empire that consisted of a wide range of regions with an even wider range of ethnicities. Emperor Francis' greatest companion in the task of keeping his empire intact was Prince Clemens Wenzel von Metternich, Foreign Minister of the Austrian empire, and later its State Chancellor.

The question about to be answered is 'How successful was Metternich in dealing with the principal problems of the Austrian Empire in the period 1815-48?'. The question has a few variables and can be looked at from many perspectives. Because the definition of the 'principal problems' facing the empire ought to have been different amongst the habitants, and because not even Metternich and his superior shared the same opinions on the matter (even though they were in no way antagonists on what the problems facing them were, they did not have the same approach to how to handle them) the viewpoint one should take when attempting to identify the 'principal problems' is debatable. The liberals and nationalists would probably have defined the 'principal problems' as the lack of a constitution and the government's blindness to the aspiring national unity. The working class would probably consider the 'principal problems' being the lack of housing due to the increasing urbanization following the industrialization, and the insignificant working conditions. However, since the focus in the question lies on Metternich, who without a doubt was one of the most influential and powerful men in Europe at this time, and since he was the one with the most decisive power over the empire, save for the change-despising emperor, it is from his point of view and with regards to the 'principal problems' of his definition that this essay will put its focus.

Metternich's problems consisted of trying to restrain the erupting forces of nationalism, liberalism and democracy that had already exploded in France and brought disruption and unwanted chaos into Europe and now, in a similar manner, threatened to tear apart his empire. Only the diminishing respect and loyalty to the Hapsburgian throne glued the different ethnic groups together. To counter the rising popularity of nationalism, he used the principle of divide and rule to keep his people in check. He responded to the rising demand for change and democratization with control the people to the extent that historians has referred to the Austrian empire under his rule as a 'police state'. His refusal to embrace the new liberal ideas and use them to his advantage was perhaps a result of the Emperor's reluctance to act and allow for reforms and was probably an important factor in his inability to further control the fate of Austria.

Body

Up until that moment in time, the natural way of governing had been with one autonomous leader in control of one or several regions. No consideration was taken to things such as language and cultural background of a group of people when the borders were divided between the rulers, but the possession of a territory was rather defined by whom was married to whom and who had the military control of the area. Thus it is not hard to understand how alien and threatening the ideas of nationality and democratic rule were to the Kings and Emperors throughout Europe. After all, the last country that showed any tendency towards these concepts was France where the rulers had been decapitated following the revolution. When voices such as that of Count Istvan Szechnyi of Hungary, calling for unification by promoting the Magyar language culture, were raised, Metternich's diagnose was that the infectious Nationalism had begun to spread in the Austrian empire. He had to come up with a treatment. His answer was to let the different strains of Nationalism grow in a controlled manner by allowing and even encouraging the increased interest in local languages, literature and history. Metternich thought that this would satisfy the nationalistic needs of the liberals and at the same time, he could use the renewed hate towards other ethnic groups that came with the nationality, in order to play the different peoples against each other whenever he saw fit. According to Professor Amy Chua, all the powerful empires throughout history "rose to global dominance through tolerance"[1] . Though the tolerance by her definition is not the modern version comprising "human rights [...] equality, or even respect"(1) but rather tolerating their existence on their terms and let them "live, participate, prosper and rise in your society, regardless of ethnicity race and nationality--even if it's just for instrumental reasons"(1). To some extent, Metternich identified this and could use this to his advantage. By letting some manifestations of nationalism be, he thought himself able to satisfy the needs of his population, while still remaining on top of the empire. Ofcourse, there was still a need of common factors that which could bind the different nationalities together. Believing that increased saying in the affairs of the empire might encourage renewed loyalty towards the empire, Metternich put forward ideas to increase the involvement of the different nationalities in governmental affairs. None of these did however function properly and Emperor Francis was suspicious towards any form of change. The nationalistic 'disease' that was to a considerable extent enabled by Metternich's own actions, that he himself had helped feeding, with the motive of dividing and rule, eventually became out of control and manifested itself in the 1849 revolution sending him into exile.

To Metternich, liberalism was synonymous with chaos and anarchy. In line with the common perception from the 18th century enlightenment, he thought that life was to a great extent controlled by a number of natural laws--not only those which controlled the physical world and our perception of it, but also the interactions and changes of society and mankind. He believed that it followed a natural cycle and that the balance between chaos and stability was natural. In his view, the liberal ideas was nothing more then the chaos of anarchy that threatened the stability of his society and he saw in himself the person who was to stop the trouble from taking a hold of the empire. Just as he argued in the Vienna congress that a powerful Austria was the key to a balance of power in Europe, so did he see conservatism and authority as the answer to the increasing disorder. With a strong emphasis on authority, he set out to create a system of oppression that had no equivalent in Europe at that time. It included the establishment of a network of informers, surveillance of individuals and monitoring of letter correspondence. With the industrialization at its rise, communications were getting better, but there were still obstacles in getting your voice heard and the liberal ideas were most widespread in the middleclass, which was not a very big part of the population. In order to get a real movement going, the liberals needed to spread their ideas and thoughts to the working classes. In this regard, Metternich's methods were sucessful in slowing spreading the 'anarchy' and 'disorder', greatly helped by "the Carlsbad Decrees" which followed the assassination of August von Kotzebue, that forbid any texts under 320 pages. By controlling the allready quite limited flow of information, Metternich made the way towards revolution a hard struggle and pushed many liberals underground. However, if we look at a more recent example of a government controlled state, the USSR, data from a US government funded study from 1979 showed that "alternative press reached 45% of high-level professionals, 41% of political leaders, 27% of managers, and 14% of blue-collar workers."[2] It is, of course hard to compare the two states, but this study can give us a hint that the public continued to receive information that they were not supposed to, despite Metternich's best attempts.

Conclusion

Ultimately, Metternich did fail in his attempts to revitalize the Austrian empire without having to embrace the, in his view chaos, that would follow liberalism. While it is true that he accomplished more then most prominent men in power during his years of rule, he did it at the cost of many of the already few liberties that his people had. His attempts to combat nationalism with nationalism could have been more successful, had it not been for the fact that when he gave the people an inch, they wanted a mile. This could have been prevented if they could have, through the use of a central system like the ones attempted by Metternich, apply some of that nationalism back at the empire. It is very hard to prevent an idea, once it gets a foothold, and liberalism was on the rise throughout Europe. Metternich's police state may have had a certain success, but it is hard to enforce a law that criminalizes widespread ideas and beliefs. Metternich's ultimate failure lie in his failure identify the possibilities of the 'chaos' that was liberalism and to adapt to the new circumstances instead of dismissing the ideas as presumptuous.

---

[1] http://www.youtube.com/watch?v=QenLlFx4cCQ

Conversations With History - Amy Chua // November 15, 2007 - University of california, berkeley

[2] The Propaganda System

Noam Chomsky

Lies of Our Times, May 1992

Letter from Lexington April 6, 1992

Cold War Timelines

Mini history extended

To what extent did the secularisation

of Sweden change the Swedish school system?

by

Ola Hjalmarsson

History B

Howard Clark

May 23

Abstract

The Swedish school has a very distinct profile, and it has a very interesting history. This report shows how the church helped build the Swedish school, from its origin in Cathedral schools to the modern people’s school. It also tries to explain how the scientific subjects were regarded as superfluous by the church, which wanted the school to follow a more traditional, orthodox path. Furthermore it will explain to what extent the secularisation of the state has changed the Swedish school system. To do this, I have described the situation of the school during different time periods, and described what was done from the government and the church in order to change and improve it. The research question I have chosen is: To what extent did the secularisation of Sweden change the Swedish school system.

Table of contents

Introduction.. 4

The Birth and Growth of the Educational System.. 4

The Church’s role in the building of the School 4

Educating the masses – the State takes increased responsibility. 6

The Separation of Church and State. 7

Conclusion.. 8

Sources.. 8

Introduction

Religion has for years and years been a large part of many people’s world. It has offered guidance and support in times of need, but many crimes have also been committed in the name of religion. Many of the basic rules that our societies and cultures are built upon have their origin in religion. Values and traditions are inherited from past generations and what religion has built up either stands strong or falls. The majority of Sweden’s population has, for about 1000 years, followed Christianity. During those years, the church has, sometimes with, and sometimes without help, developed the school system on which we rely on today. Of course, much has changed during the years that the school has been (as good as) secularised, but the main foundations and the traditional values that are teached today has its roots in the church, and especially in the book that essentially was more important for the Swedes then the bible, Luther’s Small Catechism.

This essay is aiming to answer the question: To what extent did the secularisation of Sweden change the Swedish school system? To answer this question, I have chosen to look how the school evolved from the early cathedral schools to the schools we have today. It will also try to explain how the church has actively worked against a modernized school, focusing on scientific subjects rather then religious.

The Birth and Growth of the Educational System

The Church’s role in the building of the School

The church has been driving force in the construction of the school system. Ever since the middle ages, the Church of Sweden has been involved in the education of the people. They have, throughout the years, used varying means and had varying success in it’s strive to educate or, perhaps, indoctrinate the Swedish people. The access to books and the ability to read has for centuries and until recently, been a luxury only granted the higher stands in society. Many politicians thought (even as recent as the 18th century) that any form of governmental intervention to educate the masses was not needed, because it would make them “half educated” and more “recalcitrant” (Richardson, 46).

While there existed “city schools” for aspiring tradesmen, the only form of education received by the large majority of the population during the middle ages was given out by the church in the form of preaches from the Bible (however, the preaches were conducted in Latin). The Church had its own schools called “cathedral schools”, of which there was one in every diocese. This is where the priests were educated (Richardson, 19). Gunnar Richardson claims that:

“the cultural life during the middle ages was to a large extent international and the raising facilities and the raising methods that was introduced in Sweden were mainly copies of foreign patterns”(Richardson, 21).

Travelling abroad to study was not an uncommon phenomenon among higher stands and the opening of the first university in Scandinavia, Uppsala universitet, barely changed that trend. The university faced some problems and was temporarily closed after 1515, when Archbishop Jakob Ulvsson, the “driving force behind the establishing of Uppsala universitet” resigned. The university was closed for 80 years, but was restored once again and it’s “years of greatness started in the 1620ies” (Anna Malmberg, 1).

When Gustav Vasa came to power in 1523, he decided to make Sweden into a protestant Kingdom, with the state in control of the church. This meant that for the first time, the state was in control of the Church’s educational system. The printing press, a new invention by a man named Johannes Gutenberg allowed the New Testament (which was translated to Swedish, in a larger scale, for the first time in 1526 (Svenska Bibelsällskapet, 1), and maybe more importantly, Luther’s Small Catechism, which, according to Richardson was “a mean that, in question of pedagogic function during ideological schooling can very well be compared to the writings of Lenin and Mao’s Little Red Book” (Richardson, 39), to reach a larger audience.

During the 17th century, the church continued their efforts to educate the people, using different techniques, like adding a law that forced the people to attend the morning service in the church, with punishments in form of a fine for those who were absent. But even worse punishments waited for those who refused to follow the church because after the reformation, all other religious views then the Evangelic-Lutheran were banned and Catholics who openly expressed their faith were executed (Göranzon, 24). The witch hunts of the 17th century also promoted a more educated farmers stand (Richardson, 39).

Educating the masses – the State takes increased responsibility

The church did not want the school system to evolve into a system dedicated to science and other modern subjects. The 18^th century was a century filled with new discoveries, and liberal ideas were flourishing in Europe. Great thinkers like Newton and Voltaire inspired thousands with their ideas and religion became less important for the Europeans. In Sweden, the hunger for exotic wares and influences from other cultures had never been bigger. The Swedish botanist Carl von Linné was a pioneer in this time of increasing interest for the nature and all its miracles. An alternative to the strict picture of the world that the church stood for was finally given. But little happened to the school during these years:

“Regarding the social changes and the cultural reorientation that occurred during the 18^th century, one could no doubt have expected that the school system also experienced significant changes. That is however not the case (Richardson, 42).

A new school order was however issued in 1725, but it had little effect. “the orthodox and harsh mood was as clear as ever” (Richardson, 43). Even though the Swedish church no longer had any obligations to the Catholic church and the Pope, that might have influenced the church’s decision to continue down the road of orthodoxy and strictness, it still choose to do so. A suggestion concerning a reorganization of the universities to, “fit the needs of education in the society” was proposed by a raising committee. It also suggested a modernization of the teaching school, adding a numerous subjects including math and physics (Richardson, 43). The suggestions, however, were not put in action as a result of the church’s refusal. More urgent, according to the priests, was to do something about the “declining knowledge about Christianity” that was noted among the masses (Richardson, 47). Even though the church was not the most modern institution of its kind, it did succeed in managing 400-500 schools in the beginning of the 19^th century, slowly fighting the “compact analphabetism” that previously was so widely spread among the commoners (Richardson, 48).

With the 19^th century came the industrial revolution and the need for educated workforce that could manage the new technology and all the administrative work that came with the increased number of industries. During a time period of 70 years, the Swedish population was “almost doubled”, much thanks to the progress made within medicinal research, with the introduction of the vaccine as the most important milestone (Nyström, Nyström, 214). The school system had to be modernized in accordance to the ideas and valuations of the 19^th century, and in 1842, a new school regulation was adapted, stating that “every parish should establish permanent schools with approved teachers for children between seven and thirteen years old” (Nyström, Nyström, 219). Conservative groups in the society was however sceptic to the idea of the state being in charge of the people’s education, except for when it came to religion (Richardson, 55). Even though the state had increased its influence over the school, according to the municipality laws of 1862, the vicar still was, in capacity of chairman of the school board in his municipality, the one responsible for the school activity. This continued until 1930, when the Law of school governing came, leaving the municipality in control of the school (Brohed, 14). Richardson describes the elementary school during the beginning of the 20^th century:

“Regarding the inner work of the school, it was characterized to a large extent by soulless and mechanical by-heart reading. (…) The curriculum of 1900 did recommend a more restrained way of dealing with the by-heart reading but on one point the demand was made even clearer: that every weak learn and be able to recite by heart one word of memory from the bible.”(Richardson, 108)

This suggests that the church’s continued involvement in the school was preserving the quality of the school, using the same technique it had used for hundreds years, instead of developing it, using alternative pedagogic methods.

The Separation of Church and State

The relationship between the state and the Church of Sweden has been discussed and altered much since Gustav Vasa’s reformation in the 16^th century. The first party programme of the social democrats from 1897 suggested an abandonment of the state church, and they were supported in the matter by many of the nonconformist churches claiming that “[no] form of Christian “state religion” was needed to create loyal and good citizens” (Brohed, 115). In 1920, the question about religious freedom and the state church was once again put in focus in the social democratic party. It was suggested that a process should be set in motion that would ultimately separate the church with the state. One of the motives was to gain more control over the educational system (Brohed, 35). But no real actions were made until 1956, when a bill was made, suggesting that the bonds between the church and the state should be cut. The arguments were that “a secularisation had taken place both among the citizens and in the community as a whole” and that “Faith is a deeply personal matter and the state can not take a standing regarding religious belief” (Brohed, 260). The investigation that was launched after the bill had been discussed in the two chambers led to a series of reports that was published during the time period 1963 to 1968 (Brohed, 262). A committee was appointed in 1968 that, after four years of investigations, presented a proposition that suggested that some of the tasks currently handled by the church would be given to the state, and vice versa. The proposition was, however met with great controversy, and the decision was postponed. In 1988, the government gave orders of another investigation, with the purpose of investigating economic and legal questions within the church. Brohed explains that the investigation “opened the way for the four party government (…) to appoint the church committee with Carl Axel Petri as chairman” (Brohed, 278). The church committee made a report that set the guidelines for the coming process of the “final divorce” between church and state. In January 2000, the separation became complete.

The church’s role in the school, had, however, ended much earlier. Gradually, its control over the school declined, to the point where nothing was left of what was once the only authority taking on the task of educating the people. The school commission of 1946 started a process that would eliminate the only things that were left from the time when the church ran the schools: the morning service and the Christian knowledge classes. After two more investigations, one in 1957 and one in 1960, the Swedish school system could finally be regarded as religiously neutral.

Conclusion

One can assume that without the success of the social democratic party during the end of the 19^th century, the school system would have not been the same as it is today. It was the social democrats that first raised the questions about freedom of religion and the separation of the state and church. Many conservative forces wanted to keep the school focused on religion even in times of scientific progress and modernisation. The secularisation has definitely excluded obstacles and speeded up the process of evolving that the school has gone through. The Swedish school system has gone through a series of changes that all have left their mark on the institution that now remains. The journey from the early cathedral schools to today’s top modern universities has been a long one, and while it sometimes has complicated the process of developing, without the continued efforts of the church, the school we see today would not have been what it is.

Sources (All translations made by the author)

Brohed, Ingmar, “Sveriges kyrkohistoria 8” [Church history of Sweden 8], Verbum, 2005

Belinda Thruban, ”En undersökning av skolavslutning i kyrkan” [A research of the end-term celebrations in the church], Högskolan Kristianstad, 2005

Malmberg, Anna, http://info.uu.se/fakta.nsf/sidor/historik.id42.html , Uppsala Universitet

Nyström, Hans and Nyström, Örjan, ”Perspektiv på historien A” [Perspective on the history A], Gleerups, 2001

Richardson, Gunnar, ”Svensk utbildningshistoria” [Swedish educational history], 7th edition, Studentlitteratur, 2004

Svenska Bibelsällskapet, ”Svensk bibelhistoria – 1500-talet”, http://www.bibeln.se/om_bibeln/om_sv_bibel1500.html

Prostitution - ur en annan synvinkel

Torsbergsgymnasiet

Kurs: Svenska A

Prostitution

Ur En Annan Synvinkel

Sex with love is the greatest thing in life.

But sex without love – that’s not so bad either

– Mae West

	Enskilt arbete Vt. 2007 Ola Hjalmarsson IB06b Handledare: Ninna Englesson O-Nils

Innehåll

Inledning.. 3

Avhandling.. 3

Synvinklar. 3

Människohandel 5

Sexköpslagen och dess effekter. 6

Sammanfattning.. 7

Källor.. 8

Inledning

Prostitution är ett minst sagt laddat ämne. Ett ämne som väcker mycket debatt och känslor, men som tyvärr alltför ofta förenklas i media i ett försök att förstå varför någon, frivilligt eller ofrivilligt, säljer sin kropp för andras njutning. Debatterna präglas ofta av fördomar i stället för fakta, både när det gäller den prostituerade och sexköparen. Ofta blandas begreppen ”människohandel” och ”prostitution” vårdslöst och debatten utestänger med få undantag den grupp som kanske har mest att säga i frågan, nämligen de som jobbar som sexsäljare. ”Hora” är kanske det mest nervärderande ord i det svenska språket. Horan är smutsig och lösaktig och hon exponerar sina mest privata delar för ett pris. Hon gör det, för kvinnor, mest förbjudna och tabubelagda, hon utnyttjar sin sexualitet för egen vinning. Bara sexköparen, eller ”torsken” har sämre rykte än horan. Många har sin klara bild på hur en sexköpare ser ut. Men forskning visar att människorna som väljer att betala för att få utlopp för sina sexuella behov är ”alldeles vanlig och genomsnittligt. I alla fall om man tittar på yttre kännetäcken som ålder, yrke, inkomst, bostadsort, familj och fritidsintressen”(Bodström & von Zweigbergk, sid. 181). 1981 hade 20% av alla män i Sverige någon gång betalat för sex (Bodström & von Zweigbergk, sid. 182). Att se ”torsken” som en misslyckad person som har svårt för intimitet eller för känslor gör det kanske lättare att döma honom och vad han gör.

Jag ska i mitt fördjupningsarbete försöka ge en bild av olika sidor av prostitutionen. Jag ska försöka förstå varför kvinnor väljer att sälja sin kropp och hur synen på prostitution skadar de vi egentligen borde försöka beskydda när det gäller sexhandel, nämligen de som tillhandahåller tjänsten. Jag ska också försöka analysera hur sexköpslagen från 1999 förändrat villkoren för de prostituerade.

Avhandling

Synvinklar

Det är förstås omöjligt att säga vad en grupp anser om något, särskilt när det inte finns en samlad organisation eller fackförbund kan föra en talan. Kvinnorna som valt prostitution som sitt yrke (eller i vissa fall, som hobbyverksamhet) har var och en sin historia att berätta. I vissa fall börjar den med en uppväxt präglad av sexuell utnyttjning och en likgiltig familj, i andra inte. Vissa valde att prostituera sig för spänningen, andra för att kunna klara av sin ekonomi. Ofta sätt den patriarkala samhällsordningen som ansvarig för att kvinnor ”utnyttjas” och ”tvingas” att bli prostituerade. Sexsäljarna ses som offer för en mansdominerad kultur där kvinnan bara existerar för att tillgodose mannen. I ”Priset man betalar för att slippa kärlek” skriver Helena von Zweibergk och Cecilia Bodström att ”det är (…) dags att uppmärksamma de tysta och inåtvända flickorna och att inte ägna den huvudsakliga tiden och resurserna åt de utåtagerande och aggressiva pojkarna”(Bodström & von Zweigbergk, sid. 299). Resonemanget bygger på att de prostituerade är oförmögna att ta kontroll sina handlingar och beslut. Sexsäljarnas röst hörs sällan i debatterna, utan man utgår ofta från en andra eller trejdehandsbeskrivningar från socialarbetare eller polisen, människor som ofta bara ser den ”mörka” sidan av prostitution. Ett exempel är denna artikel i expressen där den prostituerades åsikt helt avvisas är i en artikel i Aftonbladet från 2/2 –07 där en sexarbetare, eller ”callgirl” berättar om sin verksamhet: ”Efter en jobbkväll i dag mår jag bra. Jag känner mig nöjd och belåten. Ja, tillfredsställd helt enkelt” (Expressen, http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,982805,00.html / http://tinyurl.com/yr7edu). I samma artikel finner man en ruta med ett utlåtande som påstår att hon inte alls kommer att må bra av det hon gör, även om hon själv är nöjd över vad hon gör. För de flesta är det omöjligt att tänka sig att någon prostituerar sig frivilligt. Prostitution ses som sista utvägen, ett skitjobb med bra betalt. Men en kvinnlig sexarbetare skriver på sin blogg:

”Jag är kåt och glad, blir aldrig hanterad och slabbad på av en okänd man, däremot så älskar jag med okända män, och nej visst jag behöver inte ta betalt - men jag gör det! Jag har torkat skit från okända människors rumpor och gjort det för jag har ett stort omsorgsbehov och är en vårdande personlighet. (…) Jag tyckte om mitt jobb som sjuksköterska och (…) jag tog betalt för att göra jobbet! Visserligen fick jag en usel lön men jag gilla jobbet! Många slutade dock pga den dåliga lönen trots att de trivdes med själva jobbet.” (Lund, http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2006/10/02/kan-en-eskort-njuta-av-sex-med-sina-kunder/#comment-6193 )

Isabella Lund anser att genom att påstå att ingen prostituerar sig frivilligt påstår man att kvinnor inte skulle kunna njuta av flera, ej kärleksrelaterade, sexuella förbindelser. Hon tycker att den kvinnliga sexualiteten förtrycks utav de som säger att ”den lyckliga horan” inte existerar. Cecilia Bodström och Helena von Zweigbergk är av annan uppfattning. De argumenterar att det är vårt samhälle och vår mansdominerande kultur som gör att kvinnors sexualitet är så tabu:

”Flickan lär sig att hon har en vagina, ett inre organ som till skillnad från pojkarnas snoppar och testiklar är svårt att undersöka. Däremot lär sig inte flickan att hon också har blygdläppar och klitoris som är lättare att utforska. Det ligger alltså i vår kultur att det kvinnliga könsorganet är mystiskt, skamligt och kanske inte ens till för kvinnans egen njutning. Hennes sexualitet är till för att behaga andra. Kvinnan uppfostras, något tillspetsat, att betrakta sin sexualitet på ett sätt sin främjar prostitution.” (Bodström & von Zweigbergk, sid. 251)

Andra menar att prostituerade, tvärtemot vad Bodström och Zweigbergk menar, utnyttjar sin sexualitet till fullo genom att ta betalt för vad andra ger bort gratis.

Jag vet mitt värde som kvinna. Jag vet hur värdefulla mina egna personliga egenskaper är, min sexuella förmåga och det faktum att jag är så stark, trygg i min egen sexualitet och på övriga områden så att jag kan jobba som eskort och ta mycket, mycket bra betalt för detta! Jag är en stolt yrkeskvinna! Jag ser pengarna jag tjänar på mitt jobb som ett slags värdebevis på att mina tjänster faktiskt värderas högt i det samhället vi lever i. (Lund, http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2006/10/02/kan-en-eskort-njuta-av-sex-med-sina-kunder/#comment-6193 )

[Ur en intervju med Margot Alvarez, taleskvinna för Röda Tråden, en organisation för prostituerade i Amsterdam] ”Jag insåg också att jag var på den roliga sidan, eftersom jag fick pengar av 15 olika män varje dag. Inte som i ett äktenskap där du blir försörjd av en enda man som sedan kan kasta ut dig.” (Bodström & von Zweigbergk, sid. 104)

Det faktum att pengar är inblandat i överenskommelsen gör mycket för hur vi ser på prostitution. Svenskarna har generellt sätt ingenting emot tillfälliga sexuella kontakter, men just transaktionen, menar många, förvandlar kvinnan till ett objekt. Frågan är vad som skadar. Är det omvärldens syn på kvinnan som objekt, eller om det är att ta betalt för sex? En 40-årig sexköpare berättar hur han likställer sexköp med att bjuda kvinnor på krogen:

”På krogen har jag varit med om att ha bjudit och bjudit en hel kväll och

så när kvällen var slut och vi skulle gå hem, så satt hennes man och väntade i bilen utanför” (Bodström & von Zweigbergk, sid. 192)

Pengar är enormt viktigt i dagens samhälle, men ingen ska behöva prostituera sig för att klara av att leva. Men i vissa situationer kan det vara svårt att motivera sig till att slita i en månad för samma lön som du får på tre dagar som prostituerad. Många försvarar sitt arbete med att säga att ”det är samma sak som att sälja sin arbetskraft på fabriksgolvet”. Det finns de som klarar av arbetet utan några större problem, men de finns också de som far illa av att sälja sex. Maija beskriver i ”Priset man betalar för att slippa kärlek”, sitt hat mot ”torskarna”: ”Det har vuxit och blivit stabilt och starkt. Ofta, ofta tänker jag på att ta livet av en torsk.” Olika sexsäljare skriver om hur andra ser på deras arbete:

”Du ska vara beredd på att behandlas respektlöst, men absolut inte acceptera det.” ”De skäl som absolut inte får styra valet att jobba med sex är behovet av snabba pengar för då tror jag man gör sig illa på riktigt. Det

är ett faktum att många kommer anse att du är bottenskrapet i samhället.” (Lund, http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2006/09/17/borja-inte-arbeta-som-eskort-for-att-du-vill-tjana-snabba-pengar/ )

Samtidigt som länder som England och Australien bildar fackföreningar vars uppgift är att skydda de prostituerades rättigheter (Östergren, sid. 31), så driver Sverige en allt hårdare kamp mot prostitution och allt vad det innebär. Tiden då Sverige fick sitt rykte som sexuellt befriat är förbi. Prostitution är något som många far illa av. Det är ett hårt yrke och för att skapa en human situation för de inblandade måste åtgärder tas. Men vikten ligger på fel saker. I stället för att aktivt göra något för de drabbade marginaliseras sexsäljarna och blir sedda som objekt, inte bara av illasinnade kunder, utan också av politiker och samhället i övrigt. Att hjälpa de som far illa är högsta prioritet i varje samhälle som byggs på demokrati och tanken om allas lika värde. Vi måste få en mer nyanserad debatt där prostitution inte förenklas till enkelt ”horeri” utan där alla inblandade ses som individer med egna tankar och erfarenheter.

Människohandel

Människohandeln är ett stort, och ständigt växande problem. Många kvinnor lever idag som sexslavar i Sverige och andra delar av världen. Kvinnorna kommer främst från Estland, Ryssland, Polen och Rumänien. (Rikskriminalpolisen, sid. 4).

Ofta målas en bild upp av ett kriminellt nätverk där kvinnor rövas bort från sitt hemland för att tas till Sverige där de sedan blir tvingade till prostitution. Det är tyvärr också en förenklad bild, för enligt Niclas Olsson, socialsekreterare och författare till ”När prostitution flyttade in i vardagsrummet”, handlar det ofta om kvinnor som kommit till Sverige för att fortsätta att prostituera sig, fast med högre lön, men som istället blivit fast i händerna på hallickar som tvingar dem till leva utan några mänskliga rättigheter och under vidriga förhållanden (Olsson, 69). Den bilden backas också upp av en rapport från FN:s ”Office of Drugs and Crime” (FN, sid. 60), vilken påstår att ”offren var ofta medveten om att arbetserbjudandet var inom sexindustrin”.

Människohandeln är väldigt utbredd och omfattande och drabbar många oskyldiga. År 2005 fick polisen in ”44 anmälningar om människohandel” och ”25 personer har dömts för människohandelliknande brott” (Rikskriminalpolisen, sid. 4). Internationellt sett räknas det med att mellan 600 000 och 800 000 människor utsätts för människohandel per år. 87 % av alla offer används för sexuell exploatering och en tredjedel är barn (FN, sid. 33). FN beskriver att processen för människohandel följer oftast ett mönster: först rekryteras personerna, sedan förs de till det land de ska exploateras i. Väl framme får människorna jobba, antingen som sexslavar eller som arbetskraft. Det sista steget är tvättningen av pengar som används inte sällan används för att finansiera vapen och droghandel (FN, sid. 57).

Offer för människohandeln vittnar om den inhumana behandling de utsattes för, en pojke från Nigeria jobbade i ett år på ett plantage för en lön motsvarande 218 kronor. En 15 årig flicka från samma land tvingades till att jobba i en bar, samtidigt som hon blev lovad lön för att ta emot kunder ”bakom stängda dörrar” (lönen uteblev dock) (FN, sid. 67). Det är vikigt att lägga mycket resurser på att få bukt med människohandeln. Information är nyckeln till mycket här i världen. Informationen gör så att den som, trots att det är förbjudet, köper sex har ett val, att stödja människohandeln eller inte. Många som söker sig till prostituerade gör det för att de vill känna närhet, något som kan tänkas vara svårt att få från någon som blivit tvingade till att göra det de gör. Dessutom måste vi komma ihåg att sexköparna representeras av de flesta grupperna i samhället (även fast en mycket liten del är kvinnor), och de flesta i Sverige är med säkerhet emot människohandel i alla dess former. Därför är det viktigt för sexköparna att lära sig känna igen tecken, som att annonser som erbjuder 24 timmars service och är skriven på engelska ofta tyder på att ett offer för människohandeln står för tjänsten (Olsson, sid. 14). En ny utredning görs just nu av staten, som ska se över bestämmelsen om människohandelsbrott. Utredningen förväntas vara klar under hösten 2007 (Rikskriminalpolisen, sid. 26).

Sexköpslagen och dess effekter

Den svenska sexköpslagen som trädde i kraft den första januari 1999, men som sedermera inkluderades i SFS 2005:90, lyder:

”Den som (…) skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst sex månader.” (SFS 2005:90)

Det betyder att den som väljer att köpa sex av en prostituerad begår ett brott, fast den som säljer tjänsten kan inte bli straffad i en domstol. Det gör den svenska sexlagstiftningen unik i sitt slag. Sedan lagen kom har ingen av de 400 män som dömts för brottet (Göteborgsposten, 2007-04-16) fått det fulla straffet på 6 månaders fängelse (Göteborgsposten, 2007-04-17).

Lagens syfte är att skapa ett bättre samhälle för kvinnan, men den säger emot sig själv genom att hindra många kvinnor från att utföra det de ser som sitt yrke. Eftersom kvinnor ofta ses som utsatta och okapabla till att göra rationella beslut (en jämförelse är porrbranchen där både män och kvinnor exponeras, men där kvinnan, i debatt, framställs som ett offer, oförmögen att ha tagit beslutet själv, men där mannen får stå för sitt eget beslut) får sällan sexsäljarna sin röst hörd i offentligheten. De som öppet går ut med sitt val av inkomst blir motbekämpade från alla håll och kanter. En kvinna som tros bedriva verksamhet i sitt hem måste, enligt lagen, bli vräkt av värden och i och med kriminaliseringen och horstigmat måste de prostituerade flytta sig längre ifrån myndigheter och andra som kan hjälpa de som faktiskt far illa av det de gör (Östergren, sid. 36). För att slippa riskera en vräkning börjar många arbeta under sämre förhållanden, som i husvagnar, bilar, utomhus etc. (Östergren, sid. 36). En annan vikig effekt av sexköpslagen är dess effekt på de nätverk som fungerade som varningssystem för de olika prostituerade. Genom att ha kontakt med varandra kunde sexarbetarna hjälpas åt att varna varandra för sexköpare som var våldsamma och därmed ha ett sorts trygghetssystem som försäkrade en dräglig tillvaro i brist på till exempel fack. Men efter att kopplerilagen, som säger:

”Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att

en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri ill fängelse i högst fyra år.

Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han eller hon, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grovt koppleri till fängelse i lägst två och högst åtta år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av annan.” (SFS 2005:90)

trätt i kraft försvårar det samarbetsmöjligheterna olika prostituerade emellan. Det leder till att många istället söker sig till hallickar för beskydd. På så sätt gynnar den sexköpslagen hallickverksamhet. Ytterligare ett problem är att,

”På grund av kopplerilagen går det inte att annonsera om prostitutionsverksamhet så sexsäljare måste förlita sig på andra sätt att få kontakt med sina kunder. Detta kan ske utomhus på kända prostitutionsgator, via Internet eller hallickar.” (Östergren, sid. 37)

Många prostituerade känner sig idag mer isolerade än de gjorde tidigare, på grund av den nya lagen. Eftersom ingen får profitera på prostitutionen förutom den prostituerade är det svårt för sexsäljarna att ha en delad ekonomi med sin partner och därför väljer många bort det alternativet. Och de som, för att undvika att bli vräkt ur sin bostad, använder sig av hotell känner sig ofta utpekade och förnedrade (Östergren, sid. 37). Många av de som försöker driva en seriös ”escortservice” får finna sig i hot från hallickar som vill rekrytera. ”Många vill jobba med detta som en vit hobbyverksamhet eller som egna företagare” (Olsson, 42).

Sammanfattning

Prostitution kan ses från en mängd olika vinklar. Vissa tycker att prostitution borde vara lagligt för att alla har en rätt att bestämma över sin egen kropp. Andra menar att det är statens skyldighet att värna över de svaga och utsatta i samhället, och därför är prostitution en orimlighet. Men frågan är om det är synen på prostituerade som svaga och hjälplösa som skadar och bryter ner, eller om det är arbetet i sig. Tanken att en kvinna skulle gilla att ha sex med många män vid olika tillfällen och dessutom ta betalt för det, är i det mansdominerande samhället vi lever i, ganska främmande. Bristen på jämlikhet i samhället är ett stort problem och självklart ska ingen behöva stå ut med att dagligen bli kränkt, oavsett om du jobbar som börsmäklare eller telefonförsäljare. Därför måste vi börja se sexsäljare som människor, i stället för att placera dem i facket ”hora”. Lagen måste utformas med utgångspunkt att förbättra situationen för de som väljer att sälja sex, samtidigt som den måste vara hård när det gäller människohandeln. För att denna balansgång ska lyckas, måste vi börja ta till oss den information som faktiskt finns om prostitution, i stället för att luta oss tillbaka på urgamla moraliska normer där bara en åsikt är välkommen.

Källor

Bodström, Cecilia och von Zweigbergk, Helena, Priset man betalar för att slippa kärlek: en bok om prostitution på 90-talet, Norstedt, 1994

Östergren, Petra, Synden ideologiserad. Modern svensk prostitutionspolicy som

identitets- och trygghetsskapar, Stockholms Universitet, Socialantropologiska Institutionen, 2003

Olsson, Niclas, När prostitution flyttade in i vardagsrummet, Stadsdelsförvaltningen Centrum, Prostitutionsenheten, 2007

Wahlberg, Kajsa; Nilsson, Glenn; Svedlund, Karin; Näslund, Fredrik, Människohandel för sexuellaändamål m.m. Lägesrapport 81 jan - 31dec 2005, Rikskriminalpolisen, 2005

Johansson, Morgan, SFS 2005:90, Regeringen, 2005.

Internet: Lund, Isabella, blogginlägg: Börja inte arbeta som eskort för att du vill tjäna snabba pengar, http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2006/09/17/borja-inte-arbeta-som-eskort-for-att-du-vill-tjana-snabba-pengar/ , 2006; Kan en eskort njuta av sex med sina kunder? http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2006/10/02/kan-en-eskort-njuta-av-sex-med-sina-kunder/#comment-6193 , 2006;

Artikel: Fahlstedt, Emma, ”Jag har sålt sex sedan jag var 16 år” Expressen, 2007

Compare and contrast the way Rita and Frank use language throughout Educating Rita

Compare and contrast the way Rita and Frank use language throughout Educating Rita

Language plays a very central role in Educating Rita–the main theme of the book is the English education of Rita. The reader is introduced to two different versions of English, Rita’s Liverpool accent and Frank’s educated and more typical accent. The play discusses class and culture and it’s relation with language and raises questions such as: How does manipulation of the language affect the cultural identity of the speaker and how is education used to change the way language is used? Does the need for students to adapt to the standards of schools have any effect on the ability to interpret the words of other people?

When Rita begins her education at the University, she has a very distinctive way of talking. She uses slang words and expressions such as “telly”, “feller” and “off your cake”. She does not pronounce “do”, “you” and “and” but instead she says “d’”, “y’” and “an’”. This suggests that she comes from an uneducated background, and she is probably working class. Franks language is very different from that of Rita. He uses more sophisticated words like “incinerate” and “wearisome” and his grammar is flawless. This indicates that he, as opposed to Rita, comes from an educated background and possibly from a higher class.

Rita is not used to the academic language that Frank uses, and likewise there are expressions that Rita uses that Frank is unfamiliar with. The first example of this is introduced very early in order to indicate to the reader that Rita and Frank come from different backgrounds;

“Frank You are?

Rita What am I?

Frank Pardon?

Rita What?

Frank (looking for the admission papers) Now you are?

Rita I’m a what?”

This dialogue effectively establishes the difference in the use of language, even regarding common expressions, between the two. Another example where the language leads to a misunderstanding can be seen on page 20, act one, scene two:

“Rita [… ] She said I was off me cake.

Frank (with an exaggerated look at her) What in the name of God is being off one’s cake?

Rita Soft. Y’know, mental.

Frank Aha. I must remember that. The next student to ask me if Isabel Archer was guilty of protestant masochism shall be told that one is obviously very of one’s cake!

Rita Don’t be soft. You can’t say that.

Frank Why ever not?

Rita You can’t. If you do it, it’s slummin’ it. Comin’ from you it’d sound dead affected, wouldn’t it?”

In the dialogue between the two it becomes clear that Rita is aware of the fact that her language is not fit for academic purposes. Her desire to leave behind her class and her old self in favor of the world of the educated is very strong and while Frank is ambivalent in changing Rita from the unique, honest person that she is, Rita is so determined to get educated that she furiously tears apart one of her essays after Frank commenting on the content as worthless in terms of being analytic, but wonderful “in its own terms”.

Rita does succeed in her wish to become the essay-spewing educated woman she wants to be and this even manifests itself in the way she talks. After taking a summer course and after the suggestion of her roommate, she suddenly start talking without any slang words and with a, what is described as, peculiar voice. Rita seems to think that by switching to this way of talking, she can change her identity and the way she is being perceived. Frank, on the other hand, is repelled by the way Rita has abandoned her language and asks her to stop and be herself. Perhaps is Frank saddened by the fact that when Rita has accomplished what she came for, she will abandon him, like he expresses in act two, scene one: “What do I do then when, in appalling sobriety, I watch you walk away and disappear, my influence gone forever?” or perhaps is he genuinely disturbed by the fact that the education has reformed Rita and her way of expressing herself in such a way that her own true self is lost.

Frank also embraces parts of Rita’s language as his own, as seen in the example with “off the cake”, but also Rita’s definition of an assonance being; “gettin’ the rhyme wrong”, which he later repeats to his students (though while under the influence of alcohol). Frank admires the simplicity in her way of seeing the literature she reads. His boredom of students who try their best to impress with a pretentious way of writing is in contrast with the excitement he feels over Rita’s uncomplicated and almost naïve way of putting herself.

Both of the two protagonists learn from each other throughout the play but at the same time, they have different views on language, Frank sees qualities in Rita’s language, and dismisses the thought of an educated language as being any better. Rita, on the other hand, is determined to learn how to speak “properly”, even though she eventually comes to somewhat of an insight about how appearance and language does not change a human being fundamentally (something she learns first hand from discovering that her educated friend has attempted suicide) and that she has the choice of how to use her education.